På vägen tillbaka till hagen efter dagens ridpass på banan med Villimey kände jag mig så glad och nöjd över våra gemensamma framsteg. Så sade jag till kompisen att här skulle vi egentligen redan ha varit för några år sedan, men så blev det så mycket bök. Jo, svarade hon, visst kunde det vara så, men då hade du kanske inte tänkt på att skaffa en häst till.
Det var så himla bra svarat. Allt har en mening.
Så ikväll känner jag mig glad och tacksam för allt som på något sätt var meningen. Och i morgon åker vi och hämtar hem kompisens dräktiga sto!
 |
| En favvo-bild från maj 2017, när Annie och Villimey började bli kompisar. |
Ja, alltså det där med att vara efterklok . . . Skönt att allt känns så bra nu!
SvaraRadera