..allt bara vore som förut, som "vanligt". En vanlig söndag: klockan 10 ringer telefonen, det är Katarina som vill veta när vi ska rida idag. Vi bestämmer en tid, och så träffas vi på stallet, hon är som alltid där före mig. Vi hämtar pojkarna i hagen och så ger vi oss i väg ut, förbi Agersta och in i skogen. Gludur och Sture är så vana med varandra, vi behöver inte bestämma så mycket, vi bara rider på. Gludur vill gå först, och helst svänga in på en liten skogsstig, och Sture hänger såklart på. Vi travar lite, och töltar och så blir det en liten galopp på uppförsbacken eller den underbara lilla galoppstigen. Vi pratar och skrattar och har roligt. Allt är så enkelt.
Jag har fortfarande svårt att fatta att det aldrig kommer att vara så igen. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar