Filmtajm

Skulle filma hur Annie äter vattenmelon, men självklart skulle damen förneka att hon någonsin smaskat i sig vattenmelon. Men, hittade lite andra filmer, till exempel från hoppningen:

Och så en film på träningen med Annie, tölt i enhandsfattning, juni 2018. Vi rider mer och mer i enhandsfattning, det går bättre och bättre , jag lär mig också och jag ler alltid under dessa stunder. 

Och så en film på freestyle med Bond, det var ett tag sedan. Denna film är från en träning med freestyle-gänget i maj 2017. Här har vi också nära till skratt. Och jag blir lite sugen på att träna program igen, även om vi inte tävlar något längre. Kanske börjar förbereda för jul-showen snart....

 

Hopphästar

Det har varit alldeles för varmt nästan hela tiden och aktiviteterna med hästarna har varit begränsade. Det har blivit några ridturer, och Villimey har gått som handhäst eller så har kompisen ridit henne. De är så fina tillsammans, hon får Villimey att gå förbi alla faror med ett skratt, och de töltar för glatta livet! Härligt att se!

Det har också blivit en del löshoppning, för då måste vi människor inte sätta på oss långbyxor. Och hästarna är väl glada att slippa sadeln, deras ekvivalent till långbyxor. Och dessutom är ju löshoppning bra träning. Flugs och Villimey får hoppa en del tillsammans, de taggar igång varandra och har rätt kul. Annie har ingenting emot att hoppa men det här med att springa runt är under hennes värdighet, tycker hon.

Flugs och Villimey

Hopphäst. Vi får höja ännu mer snart.

Och Annie vill ha mer vattenmelon....

Vissa saker kan förbättras, och ibland ler man bara

Jag tog tipset och satte saxen i sadelfilten. Den är vävd, så den höll ju på att lösa upp sig på kanterna med en gång. Första sidan sydde jag fast jeanstyg, lätt som en plätt. Andra sidan krånglade, för att inte tala om den utskärda delen på manken. Det blev lite fult i slutändan, och kan fortfarande förbättras när jag hittar bra tyg. I nuläget får det duga...

Det var en intensiv första vecka efter påsk- och födelsedagsresan, så en kväll bestämde jag mig för att bara lulla runt lite med hästarna. Inte samtidigt med båda, för Villimey är mycket på just nu, kommer in bland de första på insläppet och försöker domptera Lilly när vi är i korallen. Ganska roligt, verkar som det har hänt en liten personlighetsändring.

Så först var det Villimey ut på stora banan (som inte är inhägnad), lite följ och bergsgeten och så lade jag grimskaftet runt halsen och så följde hon efter, även i trav. Och gjorde snurr vid varje tillfälle. Lite småbusig och glad och jag hade ett stort glatt leende.

Med Lilly har jag inte gjort så mycket sådant men provade samma koncept med henne denna kväll. Och blev jätteglad, för även hon var med och följde i trav, lös med grimskaftet runt halsen. Underbar känsla när hästen vill vara med en!

Numera jobbar jag med godisbelöning på denna typ av träning, och även om jag har frihetsdressyr-sticken (utan stringen) så tror hästarna mest att det är en nostarget som ska följas. Och visst, de vill vara med mig för att de får en morotsbit , men det är ingen skillnad till hundträningen. Där är det helt accepterat att belöna med godis när hunden kommer eller när man lär in kommando. Bond vill ju ha en belöning när han gör tricks. Så det är ju inte konstigt att hästarna också blir motiverade av belöningsgodis. Jag log och skrattade i alla fall under träningspassen, och jag tror det gjorde hästarna också....

One size fits all, eller i alla fall två

För ett tag sedan hade jag en sadelutprovare från Deuber och Partner på besök. Jag ville kolla på lite andra westernsadlar, och DP har sadlar med ställbar bom, flexibom. Och så hade jag väl en liten dröm att hitta en sadel som jag kunde ha på båda hästar, fast de är rätt olika. Det blev till slut ett köp, en westernsadelvariant men med stoppning, egentligen en distanssadel. Quantum Western short and light heter den. Och den är precis det- kort och lätt. Betydligt lättare än min Crates-westernsadel. Crates-sadeln tycker jag egentligen om, den är cool men tung och jag hamnar lätt i stolsits. I Quantumsadeln hamnar jag mer i lodräta sitsen igen. Och den passar faktiskt otroligt nog på båda hästar! Lätt att justera framvalvet med en skiftnyckel, och stoppningen är mjuk.

Little Anna (just nu kallas hon också för Lilly) har jag ridit en del med Quantum-sadeln, och det känns rätt bra. Hon surar fortfarande när man sadlar, men reagerar faktiskt mindre på skänkeln. Och att den vägar mindre är ju klart en fördel. Har köpt en fin sadelfilt i ull, men börjat leta efter en annan sort sadelunderlägg med passform efter sadeln, filten är lite väl stor.

Denna helg har jag äntligen kunnat prova sadeln på Villimey också. Underlaget på banan har varit sisådär, med is under snön. Vi hat satsat mer på konditionsträning i korallen, hon har fått trava mer och mer tillsammans med Hulda och Flugs. Men jag ville gärna testa vad hon tycker om sadeln, och jag hade med Katha som moraliskt stöd på ovalen. Villimey skötte sig exemplariskt, vi skrittade några varv på ovalen både i lördags och söndags, och hon kändes glad och nöjd. Fick ingen riktigt bra bild på henne med sadeln, men någon bild blev det. Så kul att vara i gång med henne!

Så både lördag och söndag blev båda ridna, Villimey på banan och Lilly på ridtur med Flugs. I dag tog vi oss till grillplatsen och sedan töltade vi en lång sträcka tillbaka, helt underbart!

Även Bond har fått träna, vi har country-tema igen och improviserar typ linedance/country stomp. Jätteroligt att ha något att träna på! Och emellanåt busade vi i snön. En härlig helg, alldeles för kort....

Att sätta igång en skadad häst

I måndags var det dags för röntgen igen. Ännu en tur till Ultuna. Ännu en gång gick Villimey snabbt och lugnt  med framhovarna på släpets ramp och sedan stod hon där. Hjälpande kompisar fick lyfta ett ben i taget, tills båda backhovarna hamnade på rampen, då kunde hon gå resten själv. Men som sagt, ingen panik, ingen orolig häst bara "nja,, jag vet inte om jag har lust nu, jag har tid, jag ska fundera på saken".

På kliniken avböjde jag att hon skulle få lugnande, det hade hon inte behövt tidigare och det behövdes inte denna gång heller. Tog inte lång tid så var vi på väg hem igen, och jag väntade på att veterinären skulle ringa. Men, det dröjde, bilderna skickades till fel person så först i onsdags fick jag höra, och denna gång också se på bilderna.

Det har bildats mycket nytt ben, vilket är bra såklart. Men, på en bild kan man fortfarande ana sprickan, och den ska egentligen inte synas allt längre. Därför får vi följa försiktighetsprincipen - hon får fortfarande ingen total frihet, dvs hon måste gå kvar i sin egen lilla hage. Men hon får sättas igång lite lätt med tömkörning, handhäst, börja trava under ordnade former, och skrittas uppsutten.

Det där med ordnade former ...

Jag började i förrgår med att  gå på banan i skritt i olika tempo och "följ". Hon ökade väldigt fint när jag ökade och travade nästan. Kände mig nöjd med det, så på väg tillbaka till stallet hoppade hon rakt upp i luften av någon anledning. Bara för att, antar jag. Promenad i går, även där lite hopp och studs.
Idag tänkte jag att jag ändå måste gå vidare och ta med henne som handhäst. Tyvärr kände väl även Annie av min nervositet, skulle rida henne lite på banan innan och hon var grinig och bångstyrig. Vi fick sällskap ut, och halvvägs till Agersta var jag på väg att ge upp. Så tog snälla kompisen Villimey som handhäst och vi kunde fortsätta. Då kunde jag också se henne när hon tog några travsteg- ingen hälta då inte! Skönt, men det är fortsatt spännande hur igångsättningen utvecklas. Vägarna är ju inget roligt någonstans, och banan är så tråkigt, så det är tillräckligt svårt att hålla ridsuget uppe. Underlaget växlar från lerigt till stenhårt så jag får anpassa passen helt enkelt.

Men Annie alltså. En dag grinig, och en annan dag helt underbar! Red lektion i fredags, då vi så småningom töltade i enhandsfattning i serpentiner över banan. Där var hon fantastisk! Underbar känsla när hon töltar på i låg form, ingenting i handen och så lite whoa och stopp. Och så lite säte och igång i i tölt igen. En känsla att minnas och plocka fram de dagarna det inte går så bra.

Tror djuren känner också lite "höst-depression", det är mörkt jämt, går inte att rida ut på veckodagarna, alltid på med pannlampa på promenaderna till och från stallet, matte känner sig trött jämt och lite less ibland. Tre veckor till, sedan vänder det! Hoppas inte bara ljuset kommer tillbaka men också lite mer ork, glädje och inspiration!

intensiv vecka, träningssvacka, och vikten av kravlösa dagar

sitter på altanen med en kopp kaffe, och har ett öga på Bond som i sin tur har ett öga på två harar som hoppar runt i hästhagen och en nos och två öron bort mot den löpande taxflickan i grannbyn. Ibland kan vi höra taxarna skälla och i går förmedlade Bond sitt intresse genom att sitta och yla!! Aldrig hört det förut, så sprang ut för att kolla var det konstiga ljudet kom ifrån...:)

Förra veckan har varit väldigt intensiv med jobb jobb jobb, fast det inte är bekämpning. Försökte ändå hålla i gång träningen, så Bond och jag var på frisök-eftermiddag i Hagahallen. Det var rolig träning, som alltid. Försöker komma i gång med freestyle-träningen också, men har fortfarande inte kommit på nya idéer för programmet.

Efter Bonds träning hade jag tänkt mig hästträning. Fast det hade inte hästen tänkt sig. Satt upp, skrittade iväg och blev överraskad att jag hade tagit rodeohästen denna dag. Vad hon kunde bocka. Tycker själv att jag satt kvar rätt länge (ingen såg och kan bekräfta), men hon fortsatte fast jag drev på och så småningom hamnade jag troligen i det dumma läget att mina för långa ben kom åt känsliga ställen och förstärkte bockningsbenägenheten. Hur som helst, jag gled av, landade på rumpan så inga större skador förutom lite öm förstås. Lätt att gå fram till henne, men hon var lite smått hysterisk som hon kan vara ibland. Drama queen.....:P Som tur var kom en stallkompis just då och kunde hjälpa mig att hålla henne och var med när jag satt upp igen och skrittade lite tills alla var lugnare igen. Då gav jag mig. Varför hon gjorde så - ingen aning. För att hon är ett sto?? För att hon inte hade tid med mig just då för hennes bästis Toppa hade värk?

Som kompensation fick jag nämligen vara med en fölning denna kväll!! Halv elva ringde telefonen, en förbipasserande hästmänniska hade sett att stoet låg och att fölet börjat komma ut! Jag ringde vidare till hästägaren Stina, och snart hade vi samlas i hagen.  Vilken upplevelse att se det lilla nyfödda fölet och vara med när lilla hingstungen kämpade för att komma upp på benen! Första gången jag var med, lärde mig massor. Lättnaden när stoet släppte efterbörden, ungen kom på fötterna, och slutligen diade, fast där behövdes lite hjälp till slut.

precis nyfödd, än så länge utan namn

Men annars har jag känt mig rätt trött. Försökt hålla i gång med både Villimey och Bond, men det blir inte riktigt bra, halvdana träningar och jag har inte riktigt samma tålamod som jag brukar. Lite obalanserad. Omotiverad. En svacka. I går kom jag på vad som behövdes - kravlösa dagar! Jag har så mycket krav på mig hela tiden, jobbet ligger på jämt denna sommar, hunden ska aktiveras, hästen ska utbildas och ridas, det ska fixas och grejas och och och. Och jag får inte till det. Och då känner jag mig sänkt för att jag misslyckas. Satte stop i går och bestämde mig för en kravlös dag. Inga försök att göra något som "skall" göras. Åkte iväg med Bond till några ställen vid Tämnaren jag aldrig varit till och bara promenerade runt i tystnaden. Mådde mycket bättre i går kväll. I morgon blir det mera jobb igen, så jag tror jag passar på med en kravlös dag till i dag....