intensiv vecka, träningssvacka, och vikten av kravlösa dagar

sitter på altanen med en kopp kaffe, och har ett öga på Bond som i sin tur har ett öga på två harar som hoppar runt i hästhagen och en nos och två öron bort mot den löpande taxflickan i grannbyn. Ibland kan vi höra taxarna skälla och i går förmedlade Bond sitt intresse genom att sitta och yla!! Aldrig hört det förut, så sprang ut för att kolla var det konstiga ljudet kom ifrån...:)

Förra veckan har varit väldigt intensiv med jobb jobb jobb, fast det inte är bekämpning. Försökte ändå hålla i gång träningen, så Bond och jag var på frisök-eftermiddag i Hagahallen. Det var rolig träning, som alltid. Försöker komma i gång med freestyle-träningen också, men har fortfarande inte kommit på nya idéer för programmet.

Efter Bonds träning hade jag tänkt mig hästträning. Fast det hade inte hästen tänkt sig. Satt upp, skrittade iväg och blev överraskad att jag hade tagit rodeohästen denna dag. Vad hon kunde bocka. Tycker själv att jag satt kvar rätt länge (ingen såg och kan bekräfta), men hon fortsatte fast jag drev på och så småningom hamnade jag troligen i det dumma läget att mina för långa ben kom åt känsliga ställen och förstärkte bockningsbenägenheten. Hur som helst, jag gled av, landade på rumpan så inga större skador förutom lite öm förstås. Lätt att gå fram till henne, men hon var lite smått hysterisk som hon kan vara ibland. Drama queen.....:P Som tur var kom en stallkompis just då och kunde hjälpa mig att hålla henne och var med när jag satt upp igen och skrittade lite tills alla var lugnare igen. Då gav jag mig. Varför hon gjorde så - ingen aning. För att hon är ett sto?? För att hon inte hade tid med mig just då för hennes bästis Toppa hade värk?

Som kompensation fick jag nämligen vara med en fölning denna kväll!! Halv elva ringde telefonen, en förbipasserande hästmänniska hade sett att stoet låg och att fölet börjat komma ut! Jag ringde vidare till hästägaren Stina, och snart hade vi samlas i hagen.  Vilken upplevelse att se det lilla nyfödda fölet och vara med när lilla hingstungen kämpade för att komma upp på benen! Första gången jag var med, lärde mig massor. Lättnaden när stoet släppte efterbörden, ungen kom på fötterna, och slutligen diade, fast där behövdes lite hjälp till slut.

precis nyfödd, än så länge utan namn

Men annars har jag känt mig rätt trött. Försökt hålla i gång med både Villimey och Bond, men det blir inte riktigt bra, halvdana träningar och jag har inte riktigt samma tålamod som jag brukar. Lite obalanserad. Omotiverad. En svacka. I går kom jag på vad som behövdes - kravlösa dagar! Jag har så mycket krav på mig hela tiden, jobbet ligger på jämt denna sommar, hunden ska aktiveras, hästen ska utbildas och ridas, det ska fixas och grejas och och och. Och jag får inte till det. Och då känner jag mig sänkt för att jag misslyckas. Satte stop i går och bestämde mig för en kravlös dag. Inga försök att göra något som "skall" göras. Åkte iväg med Bond till några ställen vid Tämnaren jag aldrig varit till och bara promenerade runt i tystnaden. Mådde mycket bättre i går kväll. I morgon blir det mera jobb igen, så jag tror jag passar på med en kravlös dag till i dag....