lördag 7 april 2018

Vissa saker kan förbättras, och ibland ler man bara

Jag tog tipset och satte saxen i sadelfilten. Den är vävd, så den höll ju på att lösa upp sig på kanterna med en gång. Första sidan sydde jag fast jeanstyg, lätt som en plätt. Andra sidan krånglade, för att inte tala om den utskärda delen på manken. Det blev lite fult i slutändan, och kan fortfarande förbättras när jag hittar bra tyg. I nuläget får det duga...



Det var en intensiv första vecka efter påsk- och födelsedagsresan, så en kväll bestämde jag mig för att bara lulla runt lite med hästarna. Inte samtidigt med båda, för Villimey är mycket på just nu, kommer in bland de första på insläppet och försöker domptera Lilly när vi är i korallen. Ganska roligt, verkar som det har hänt en liten personlighetsändring.

Så först var det Villimey ut på stora banan (som inte är inhägnad), lite följ och bergsgeten och så lade jag grimskaftet runt halsen och så följde hon efter, även i trav. Och gjorde snurr vid varje tillfälle. Lite småbusig och glad och jag hade ett stort glatt leende.

Med Lilly har jag inte gjort så mycket sådant men provade samma koncept med henne denna kväll. Och blev jätteglad, för även hon var med och följde i trav, lös med grimskaftet runt halsen. Underbar känsla när hästen vill vara med en!

Numera jobbar jag med godisbelöning på denna typ av träning, och även om jag har frihetsdressyr-sticken (utan stringen) så tror hästarna mest att det är en nostarget som ska följas. Och visst, de vill vara med mig för att de får en morotsbit , men det är ingen skillnad till hundträningen. Där är det helt accepterat att belöna med godis när hunden kommer eller när man lär in kommando. Bond vill ju ha en belöning när han gör tricks. Så det är ju inte konstigt att hästarna också blir motiverade av belöningsgodis. Jag log och skrattade i alla fall under träningspassen, och jag tror det gjorde hästarna också....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar