15 år som hästägare

2003 köpte jag min första häst, Gludur från Källängen. Därmed har jag nu varit hästägare i 15 år, med ett kort uppehåll hösten 2013.  Jag har aldrig letat häst och kollat annonser, alla tre har hittat till mig på sitt eget sätt. Gludur fanns på Västerboda ridskola, där jag lärde mig rida islandshäst efter jag hade flyttat till Sverige. För att börja med blev jag medryttare på en annan häst, Soley,  som min ridskola-kompis köpte och som fanns på Tuna. Jag hade ridit Gludur mycket på ridskolan, sedan blev han såld men kom tillbaka. Och då kom dessa tillrop - men då kan ju du köpa honom! Vilket jag gjorde och aldrig ångrade. Gludur blev bara 18 år, han fick somna in augusti 2013.  Vi hade 10 år tillsammans. Bloggen startade för att jag behövde skriva av mig ( "till minne av Gludur").

Då hade jag just köpt Gludur - första bilden som hästägare

Han kunde apportera 

På en midsommarnattsritt

Jag har haft andra djur emellan också. 2008 flyttade en liten sibirisk dvärghamster vid namn Boris in hos mig. Ett litet djur, men med en stor personlighet och envishet. Han blev nästan 3 år. 

Inget att tillägga

Boris

2009 stormade nästa djur i mitt liv. Faktiskt enda gången jag kollade på annonser. Eller bättre sagt, en annons. Jag hade kommit fram till att jag ville ha hund och att jag kunde ha hund. Tittade på en hemsida med hundannonser, och där var han - Bond. Enda annonsen jag svarade på, och kort därefter flyttade han till mig. Helvild, mer i luften än på marken, men med mycket charm. Han lever nog upp till sitt riktiga namn, James Bond. Livet som hundägare öppnade ännu en ny värld för mig. Bond är en väldigt viktig del av mitt liv, han har tröstat mig när jag behövde det, han sprider massor med glädje, och livet med Bond blir aldrig tråkigt. 

Frisbeen har alltid varit favoriten

Bond har slitit ut en del leksaker under årens gång

High-five 

Efter Gludur fick somna in hade jag ett kort tag ingen häst. Men efter lite häst-paus och återhämtning tog jag en stallkompis erbjudande att hjälpa henne med sin unghäst. Det var Villimey, som jag köpte våren 2014. Och några år senare råkade jag hamna på denna sida om gångartshästar och blev intresserade av Rocky Mountain Horses. Hälsade på en Rocky Mountain uppfödare i Tyskland och träffade då på Little Anna för första gången. När jag ett år senare fick erbjudandet att köpa henne, så kunde jag inte motstå. Jag var lite rid-rädd just då efter en avramling, det var inte direkt logisk att köpa en häst till. Men på något sätt kändes det som det rätta då, och som tur är har det visat sig att det verkligen var det rätta beslutet.