Alltid lite känslosamt förvirrande att åka hemifrån Sverige hem till Tyskland, och sedan hemifrån Tyskland hem till Sverige. Träffade familjen och mina bästa vänner, och saknar att ha de nära.
Vägen till Tyskland tog vi med två övernattningar denna gång, varav en i norra Tyskland i ett hotell vid Östersjön. Där hade jag gärna stannat någon dag till och slappat. Både Bond och jag brukar vara lite trötta efter själva bilturen, sedan anpassar man sig ju snabbt till vardagen på respektive ställe.
 |
| Morgonpromenad på stranden |
På vägen ner till Tyskland råkade Bond ut för någon slags magsjuka med mest diarré, misstänker att han drack dåligt vatten. Efter en orolig natt (ok, morgon, han väckte mig vid halv 6 tiden), så letade jag rätt på närmaste veterinärmottagning i Värnamo (ibland är det väldigt bra med smartphones), berättade om problemet och fick köpa lite specialfoder och en tub med pasta för tarmbalansen. Som tur var hjälpte allt detta och problemet kom inte tillbaka. Resten av resan gick finfint.
Fast i slutet av tiden i Tyskland fick Bond plötsligt motsatta problemet, och förstoppning är inte heller kul. Misstänkte tuggben, men vet faktiskt inte, lite linfrö, uppblöt mat och kefir hjälpte i alla fall.
Och så var han mycket märkligt sista morgonen. Jag och min mamma höll på att lasta bilen, när vi upptäckte att Bond inte var med. Han brukar alltid springa med och hålla sig nära mig vid sådana tillfällen. Mamma gick tillbaka in i huset och där låg han uppe i hållen. När jag kom så satt hon där och pratade med honom och klappade honom. Sedan var hon orolig för honom i flera dagar. Fast han visade ingenting konstigt sedan, vi gick våra promenader, han sprang och busade och allt var bra. Mycket konstigt, skulle verkligen vilja veta vad han tänkte när han låg kvar i hallen. Kanske tyckte han att min mamma behövde en Bond ett tag till....<3
En rolig sak som jag hann med under resan ner var ett besök på en hästgård med Rocky Mountain Horses. I Weser Bergland, där jag aldrig har varit, ligger Schloss Nienover med troligen Europas största och finaste flock med Rocky Mountain Hästar. Och fina var de! Otroligt vackra hästar, och trevliga. Första gången jag träffade hästar av denna ras, var väldigt nyfiken på de. Och ja, jag blev nog lite kär. I slutet av mitt besök fick jag provrida ett sto, och att bara sitta upp på en främmande häst, i en bekväm westernsadel, och tölta fram och tillbaka på en grusväg - vilken härlig känsla. Hästen kändes tryggt men med framåtbjudning, och så töltar man på, hur lätt som helst. Dessa hästar är naturtöltare, vilket de flesta islandshästar jag har ridit inte är, dvs på en islandshäst får man oftast jobba lite mer för att hitta tölten. Det var väldigt bra för mig att sitta upp på en sådan häst, och att det kändes så bra. Mitt självförtroende som ryttare har inte varit på topp direkt...;) Och ja, i längden kommer jag att vilja ha en Rocky, det vet jag. Och inte vill jag vänta så länge heller, men man kan ju ha två hästar....
Hästen heter Little Anna och gjorde ett bra jobb för att få mig glad :)
När jag kom hem till Sverige var jag i alla fall taggad att sätta igång Villimey. Och nu när jag är lite mer utvilad och balanserad igen, går det bättre förstås. T ex tömkörde jag henne alldeles själv, hur kul som helst. Första gången testade vi några töltsteg, andra gången blev det dessutom en hel del trav i form, ett utmärkt sätt att få henne att jobba rätt. Ja, nu kör vi väl på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar