Villimey och jag har fortsatt med frihetsdressyr, men hon rids också regelbundet. Vi tar det fortfarande lugnt och det tog tid för mig att inte spänna mig vid minsta lilla händelsen. Men nu känns det som vi har kommit över det värsta, vi travar och vi har även börjat tölta. Känns väldigt roligt!
Sedan har det tillkommit en häst. En Rocky Mountain horse blev det till slut i alla fall, inte så planerat och inte så genomtänkt, men "an offer you can't refuse". Vintern 2016 fick jag erbjudandet att köpa "Little Anna" som jag red när jag hälsade på gården i Tyskland hösten 2015. Provred henne en gång när jag var i Tyskland över jul, köpte henne och i slutet av januari 2017 kom hon till Sverige! Dessutom hade hon resesällskap av två islandshästar som också skulle till Tuna. Hon går bra ihop med alla islandsston, börjat landa, jag har fått hjälp med westernsadel och träns, och vi är i gång. Jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för henne.
Bond har mått förträffligt bra hela vintern men innan påsken hände det som inte fick hända. Han hade problem att bajsa igen. Tillbringade en dag i väntrummet på Ultuna igen, och så kom diagnosen att bråcket har kommit tillbaka, om än inte så stor än, och att det inte finns någonting kvar att göra. Chock. Var verkligen inte beredd att fatta ett sådant beslut och vi bestämde att prova med höjd laktulosdos samt paraffinolja. Men får han problem igen så finns det ingenting att välja. Tungt. Det har gått 2 1/2 veckor nu, och hittills fungerar det. Men hur länge till, det vet man inte. Älskade hund. Njuter ännu mer av varje dag med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar