söndag 12 november 2017

Höst och lera och mörker och oro

Jag brukar gilla hösten. Men i år är det inte riktigt så, jag är less på leriga stigar, leriga hästar, en lerig hund, en lerig hall, att gå ner till stallet i mörkret, att gå hem i mörkret, att rida på banan jämt för att det är mörkt och jag gillar inte att rida ut i mörkret.

Så, lite gnäll. Kan vara så att det är en del oro också som smyger sig på.  Oron för Bond, hur det går med bråcket, om han har ond i sina artros-tassar. Oron för Villimey, hur det går med sprickan, läker den fortfarande fast hon studsar lite på promenaden ibland. Oron att hon deppar efter all tid i boxen och i sin lilla hage, utan att få röra sig ordentligt. Och ibland oron för Annie, är hon glad, mår hon bra, kan hon komma över en del negativa minnen.

Fast det är klart. Bond mår för det mesta bra, han vill busa och blir jätteglad när han får träna något. Villimey mår för det mesta bra, om det inte är små troll ute som vill äta upp små svarta hästar så man måste kasta sig och studsa lite. I dag var trollen ute i skymningen. Och Annie är ju glad och social och är hon lite grinig så går det ju över lika snabbt.

Så faktiskt är det inte så farligt.







2 kommentarer:

  1. Det är så jobbigt med egen oro, den är svårstoppad hur "förnuftig" man än är. Och så börjar de där små sakerna gnaga, som lera och sisådär. Håll ut - och håll humöret uppe så gott det går. Tror du skulle märka direkt om ett djur var deprimerat.

    SvaraRadera
  2. Tack! Ja, varför kan inte bara alla människor och djur i ens närhet bara må bra hela tiden....

    SvaraRadera