Roligt nästan jämt

Novembermörkret gör sig påmint när man ska planera en ridtur på helgen. Idag fick vi korta av ridturen för att hinna tillbaka innan mörkret. Villimey har ridits några gånger nu i veckan, hon känns bra men det är något som är svårt att sätta fingret på. Hon är fortfarande en aning skeptisk och avvaktande. Och pälsen är rufsig med några fler kala ställen än dem hon kliade av på rumpan. Min känsla är att sjukhusvistelsen var lite traumatisk för henne vilket inte är så konstigt. Hon stod isolerad, blev hanterad av många olika människor och så var hon ju verkligen allvarlig sjuk också. Det går nog över med tiden, och det är bara att fortsätta som vanligt med henne och ge henne mycket kärlek.

Annie är såklart i gång och just nu är hon sådär fantastiskt roligt att rida. Framåt, glad, lyhörd, töltar på, men även sidvärtsrörelse över en bom är inget problem. Undrade idag hur länge hon skulle tölta innan hon själv skulle vilja sakta av. Hon verkar ha fått bra kondition, våra turer till grillplatsen har nog gjort effekt. Börjat kalla henne Funny Annie, vilket jag tycker passar utmärkt. Hon är verkligen roligt att rida men också roligt att umgås med och så har hon själv roliga idéer ibland. Som i veckan när vi kom in och hon plötsligt upptäckte vattenskålen i stallgången som är mest för Bond och andra hundar och katter. Hon dök ner, smaskade på vattnet, och så ner igen. Funny Annie helt enkelt.