Hejdå 2017, hej 2018!

Bond och jag kom tillbaka från Tyskland på nyårsafton och hann med att fira in det nya året på Tuna, trevligt och mysigt som alltid.

Vad minns jag av 2017 - det stora äventyret i januari när hästarna skulle åka hit från Tyskland, och lättnaden när stora lastbilen körde in på gården strax efter tolv på natten. Att lära känna Anna/Annie "Ännsche" (Little Anna på badisch)  eller vad hon nu kommer att heta så småningom, det är inte klart än. Sådant tar mer än ett år.

Att jag sedan fick veta hela hennes historie senare under året hjälpte mig att förstå henne bättre. Hon har å andra sidan redan hjälpt mig att komma i gång med ridningen på ett nytt sätt, jag gillar verkligen western-ridningen, och ridrädslan har minskat och är nästan försvunnen. Nästan. Det är roligt igen att rida. Och tack vare alla lektioner så har vi ju kommit så långt att kunna rida i enhandsfattning och tölta i serpentiner. Med ett fånigt lyckligt leende....

Påsken kom beskedet att Bonds problem med perinealbråcket hade kommit tillbaka. När veterinären på Ultuna sade att det inte fanns någonting kvar att göra var jag chockad och fick bara fram att jag inte kunde fatta ett sådant beslut här och nu.  Och det är jag verkligen glad för, för vi fick prova med paraffinolja och laktulos, och det har ju faktiskt funkat. I maj firade vi hans 11:e födelsedag och jag är tacksam för varje dag med honom.

Sommaren var egentligen lugn tills Villimey blev halt i augusti, och det visade sig vara en spricka i benet. Hon fick stå inne i 6 veckor och sedan gå ut i en liten hage, och där är hon fortfarande, fast den har blivit lite större. Det tar tid, och det gör ont i hjärtat att se henne i lilla sjukhagen. Men det ska bli bra, och vi ska kämpa oss genom denna tid. Jag får försiktigt sätta igång henne nu, men det är så svårt på vintern. Snöklampar och ishalka sätter stop alldeles för ofta.

Ett roligare minne från 2017 är när Annie och jag var på vår första äventyr på Bro Parks galoppbana där vi deltog i en rasparad med amerikanska hästraser. Hon skötte sig exemplarisk och hon verkligen älskade att visa upp sig.

2018 då - friska djur står högst upp på min önskelista. Villimey ska tillfriskna helt och hållet och jag ska också börja rida henne igen, samtidigt som jag vill fortsätta  med frihetsdressyr med henne också. Bond ska hålla sig frisk, utan tarmproblem och utan allt för stora bekymmer med artrosen. Han fyller 12  i år, och jag hoppas verkligen att få ha honom kvar i mitt liv ett tag till. Annie "Ännsche" vill jag fortsätta lära känna och hjälpa henne att bli en glad och nöjd häst på alla sätt och vis.

Gott nytt år från oss!