De får mig att skratta och de driver mig till vansinne

Jag har legat med feber till och från några dagar, och innan dess har det varit odrägligt varmt, så det har inte hänt särskilt mycket för djuren. Hästarna har gått ut i sommarhagarna nu, och är ute dygnet runt, jätteskönt. Innan stona gick över i sin hage  preparerade jag vajerna vid masten, där Villimey älskar att klia sönder sin man. Köpte rörisolering - enkelt att trä över och lite silvertejp som extra fäste. Väldigt nöjd med min idé.

Igår kväll skulle jag se till Villimey och Annie, och speciellt Villimey såg ut som hon hade kliat sig i mankammen. Både kom för att se om jag hade en morot, men båda försvann när jag tog fram salva och spray. Annie står utan att blinka när jag spraya henne i stallet eller på lilla ridbanan, Villimey gillar inte spray men salva brukar gå utan problem. Men nehej, igår ville ingen av dem ha något sådant på sig. När jag blev sur och svor varför jag inte kunde ha normala hästar, blev det såklart inte direkt bättre. Villimey blängde på mig och när jag på nåder fick ge henne en morotsbit gick jag hem.

Idag mötte de glatt upp bägge två, inga långsinta djur i alla fall. Tog de ner till lilla banan för en ordentlig genomgång med borstning och smörjning, inga problem. De verkade lite trötta, precis som jag efter feberdagarna. Jag ville gärna se att båda två var ok, så de skulle trava ett varv. Hämtade långpisken, drev på Villimey som fint började trava på en gång och upptäckte att Annie stod precis bakom min rygg och följde efter mig. Himla smart av henne, hon tycker att det här med att springa runt runt är under henne värdighet. Ändå kunde jag övertyga henne (när jag hade skrattat klart) att trava ett varv, men uppskattad var det inte. Så gick jag för att hämta de fodertillskotten som de får, och när jag kom tillbaka efter 5 minuter, så hade "någon" krävt sig genom lilla väskan som låg precis utanför grinden, hittat morotspåsen med en halv morot kvar samt en liten betforpåse som jag hade tänkt ta hem och blöta upp för morgondagen. Villimey stampade glatt runt på den. Den var tom. Jag vet inte om de lyckades äta något av betforflingorna eller om de flög i väg. Får väl titta till dem en gång till ikväll, bus-brudarna. Hoppas jag fortsätter må bra nu och orkar snart rida igen, det verkar behövas.

Bond är också uttråkad, men ändå anpassar han sig lätt till situationen. Fast det är lättare nu, när han är lite äldre. 12 år är fyllda! Han fick mig mest att skratta dessa dagar, när han försökte få igång mig lite i alla fall.

Sommar!

Hej! Hejdå!

Bond chillar i sommarvärmen